Valparnas dramatiska ankomst.
Det började så smått i torsdags med att Takida bara åt sin frukost och sedan vägrade äta något mer under hela torsdagen och fredagen. Jag förstod då att det snart skulle komma valpar. På lördagsmorgonen vaknar jag av att Takida kräks vid 7 på morgonen, och hon vankar av och ann och blir inte nöjd förrän jag sätter mig bredvid valplådan, då lägger hon sig tillrätta och vilar...
Ser de första tecknen på att valpningen är igång, lite värkar och slem (genomskinligt eller svagt rosa) som rinner ut i bak... men timmarna går och inget mer händer. Ringer och pratar med Skara djursjukhus och de tycker att så länge hon är lugn och inte har några kraftiga värkar så kan jag avvakta.
Hela dagen går och jag sitter bredvid Takida och bara väntar på att något ska ske men inga valpar kommer. Vid 23.30 på kvällen ser jag att Takidas flytningar nu har blivit ljusgröna och då ringer jag direkt veterinären. Tack och lov fick jag tag i jourveterinären i Vara, som tyckte jag skulle komma in med henne omedelbart. Vid 00.30 var vi inne hos veterinären och han konstaterar direkt att en valp ligger fel precis i början av förlossningskanalen, så det blir akut kejsarsnitt. Ringer mamma så hon får komma och hjälpa till att ta hand om valparna.
Ca 01.00 öppnas Takida och det är inte helt lätt för magen är såpass spänd att veterinären har svårt att få tag i huden, väl inne ser han en väldigt spänd och enormt stor livmoder. Valp på valp plokas ut i rask takt, jag väntade mig 7-8st men det var hela 11st!!!! som fanns i magen. Livmodern är såpass illadäran att veterinären tycker den ska tas bort. Lite skrämmande blev det en stund när Takida fick kraftigt blodtrycksfall, detta var pga den enorma mängd vätska som fanns i livmodern, men veterinären gjorde ett utmärkt jobb och fixade det snabbt.
2 av valparna var redan döda, den som satt fast var stor och vriden i en väldigt konstig ställning och den hade troligen suttit fast hela dagen. En liten liten valp var även den död, kan knappt ha vägt 100 g. Ytterligare en valp gick förlorad då vi inte fick den att andas själv trots att vi jobbade med den en bra stund. En fjärde valp som än så länge har klarat sig fick jag fortsätta med att hålla koll på här hemma och först senare fram på morgnen visade den tecken på att vara igång helt och hållet. De tre valpar som dog var alla tikar.
Takida var mycket omtöcknad efter och förstod inte alls att valparna var hennes, fick sitta med henne i flera timmar innan hon började tvätta dem och acceptera den som sina. Men nu verkar allt vara som det ska, och hon tvättar och månar om den väldigt väl. Men hon blir väldigt lätt stressad när någon kommer för nära valparna.. tror det har med det som hänt att göra. Och att det snart släpper.
De valpar som nu frodas i valplådan är samtiga svartpigmenterade brindel med olika mycket vita tecken, några rödare i färgen och några har mamma Takidas mörka brindel och de är följande:
1 hane, 251 g
2 hane, 310 g (i särklass störst i kullen)
3 hane, 255 g
4 tik, 257 g
5 tik, 245 g
6 tik, 224 g
7 tik, 242 g
8 tik, 168 g (minstingen, den valpen jag fick jobba med extra länge men är väldigt osäker på om hon kommer klara sig)
Namntemat för kullen är redan bestämt, men jag kommer inte ge dem namn innan de är iaf 2-3 veckor gamla så jag säkert vet om de kommer överleva.
Kommentarer
Postat av: Therese
Ett jätte Grattis =)
Postat av: Monika Larsson
Vilken dramatik! Skönt att Takida hämtat sig och tar hand om sina små. Håller tummarna att även "lillskruttan" klarar sig. Kram!
Postat av: Sofia
Tack och lov så klarade Takida sig och det är huvudsaken kanjag tycka. Synd på de som inte överlevde men å andra sidan så är det ju naturens gång. De som inte ska vara kvar av den ena eller andra anledningen går ju bort. Lycka till nu med alla små pluttarna och passa på att njuta några veckor till för sen är det fullt race ;)
Trackback
