Ibland blir det inte som man tänkt sig.

För att förtydliga att de valpar som är på gång INTE alls varit min avsikt att sätta till världen tänker jag förklara varför det ändå blev så att Takida kommer få föda dem.
 
10/11 märker att Takida börjat löpa, det är första gången jag har en löptik hemma med mina pojkar.
Första tiden går hur bra som helst, inget gnäll lr oro, men när det närmar sig dag 10 börjar det bli ohållbart.. gamle mannen Garrett blir utbrytar kung och forserar det mesta både genom och över och tar sig flera gånger in till sovrummet där Takida är. Dock hann de bara vara i samma rum några få minuter (max 2-3).. såg aldrig någon parning eller tecken på att de hade parat sig.
21/11 Takida är på dag 11 i löpet och åker till min mamma, detta för att jag INTE vill riskera någon tjuvparning.
28/11 Takida har slutat löpa helt och kommer hem igen, varken pojkarna eller Takida visar några tecken på att hon skulle löpa fortfarande.
17-18/12 börjar misstänka att saker å ting inte är som de ska med Takida, ringer å pratar med några vänner som kan mer om tikar, skendräktighet osv än mig själv. Får tipset att boka UL och om det skulle vara valpar isf spruta för att ta bort dem.
20/12 Hos vetten för att göra UL, Takida konstateras dräktig, hjärtslag syns tydligt på valp och då är dräktigheten minst 28 dagar gången.. men vetten tror lite längre , frågar om abortspruta, den måste dock tas två dagar i rad och jag är inte hemma alls den 21:e och har ingen som kan ta Takida till vetten åt mig (min bror var hundvakt men han har inget körkort). Beslutar mig för att vänta tills efter jul.
27/12 bokar tid hos vetten för att ge takida spruta... väl där anser vetten (en annan än förra besöket) att hon troligen gått väl långt i sin dräktighet för att det ska vara bra för henne att få sprutas.. finns risker för komplikationer och ffa så skulle hon behöva föda fram ofullgångna foster, vilket kändes fruktansvärt hemskt. Så jag beslutar efter mycket om och men att låta Takida få valparna.
 
SÅ nu vet ni det

Valpar väntas

Då skrämmer jag liv i bloggen igen...
Ibland blir saker inte som man tänkt sig.
Takida är nämligen dräktig och det är till 99,99% säkert att det är Garrett som är den skyldige (bla för att Sparx är kemiskt kastrierad). Eftersom det handlar om en tjuvparning vet jag inte säkert hur långt hon har gått men om man räknar att parningen skedde innan jag lämnade bort henne till min mamma innan höglöpet började (just för att det inte skulle ske någon olycka) så är hon redan minst gången 5 veckor och några dagar... och det borde stämma bra, för i slutet av förra veckan när jag var hos veterinären och fick via UL bekräftat att hon är dräktig och var då minst gången 28 dagar (eftersom det syntes hjärtslag) så borde hon idag vara minst 35-40 dagar in i dräktigheten... och efter mycket vånda fram å tillbaka om hur jag ska göra så är det bara att gilla läget och göra det bästa av situationen, bla eftersom veterinären ansåg det var väl sent att spruta henne för abort.
 
jag hoppas innerligt jag kan hitta bra varaktiga hem till dessa små överraskningar.
 
 
 
 

RSS 2.0